Jag minns lukterna och myllret som mest. Nu är det tillbaka. Lite mindre kaotiskt än jag minns. Befinner mig i nordöstra mumbai där bostäder och industrier trängs med skjul, marknader och enorma shoppingkomplex. När lokaltåget kom insåg vi snabbt kampen om överlevnad. Ut med armbågarna och fram med tuttarna. Efter två försök lyckades vi trängas oss ombord. Det sägs att 10% av tågressenärerna sitter i tåget. De andra hänger utanföreller slänger sig upp på taket. Tackvare en vänlig ung man lyckas vi pricka av den förstaklassiga kupévagnen för kvinnor. Här behövde man inte hänga. Här kunde vi lugnt bedundra, fnissa och förfäras över det förbipasserande. Vi kör över en bro som tycks slicka havet. Människor badar, fiskar och väntar på nya tåg. Tågspåret är täckt av skräp och sidorna kantrade av taggtråd och stora lådor som folk tycks bo i. Vi passerar ett sumpområde och lite mer skräp och skjul. Sen närmar vi oss en enorm byggnad, shopping mall á la indisk överdrift. Här inne trängs sariklädda modedesigners med popcorn-snubbar och fake elektronik. Bollywood filmen ”Delhi Belly” bjöd på humor baserad på bajs och knytnävsslag. Toaletterna vara fräscha och snaxet inköpt.
Maten i matsalen kostar 35 rupies. Det är ca 4kronor. Den smakar som 4kronor. Här kommer man inte bli fet. Om tim var här skulle vi för längesen hällt i oss masala chai, king´s fisher och lassi. Nu är det bara jag här. Jag skickar ett grattis istället. Grattis min prins hoppas du haft en fin födelsedag.
Kärlek
s
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar