på morgonen ekar magen illamående tom. eller nej vänta. klockan är 05. det är resfeber. arlanda-hysterin verkade drabba alla utom mig. jag var cool. lät vakten glatt visitera mig i tullen och klurade på vilken pocket min reskassa skulle erbjuda mig. det blev mormors favorit: "En Dag" av David Nicholls. åhejbarra vilken mysbok!!! optimal flykplatsläsning.
på flyget sitter jag mellan tre tjattrade indiska småflickor. de är helt klart systrar, har korpsvarthår, är rika och tjattrar konstant på engelska som bara indier kan. den minsta mini-människan som sitter närmast mig berättar för mig att jag borde bo i Taj Mahal och sen gå och kolla på Mr Beans hus. Hon har långt hår till midjan med lite pärlor i och långa smala smala spagetti-armar.
jag: but he is not living in india?
hon: of course he is. where else should he be? every thing is Indian you know.
jag: aha. thank you.
mamman har en velourdress i rosa och bär på små glittriga gucciväskor och reser förstaklass. jag har nog inte råd att bo i Taj Mahal...
väl på plats känns det som att kliva in i ett stortväxthus fast lite fuktigare. ofattbart. det öser ner, som det sig bör under dessa månader. lakanen i rummet är finast, orange blommor. i ena hörnet står en ac och en tv. sängen känns lite som en sten. jag kommer däcka innom kort.
det här kommer bli ett härligt äventyr!
Åh, vad bra att resan gått bra! Och att du fick sådant fint sällskap. puss /sis
SvaraRadera