Blev tyvärr ett litet glapp i mina uppdateringar... Och sista inlägget som var så sjukt surt, föresten fick vi bönor och posho till lunch då... Men det är verkligen glömt nu. Sitter nu på Arlanda med ett grönt äpple och lycka i minnet. Mamma och jag lämnade busia lyckligt ovetande om att vi var en dag försenade....
Innan ordentlig avresa från busia tog vi en sista turist-utflykt à la stina till mbale, sipifalls och skogspromenader i mt elgon national park. Fnissiga och ivriga iklämda mellan 20 andra afrikaner i en taxi blev vi ngt försenade... Två timmars väntan i taxin tills den var mer än knökad! I sipifalls fick vi i alla fall den dos av endorfiner vi saknat. Sammanlagt över två mil vandring och klättring i fantastiska miljöer. Vattenfallen, aporna och guiden överträffade faktiskt alla mina förväntningar. Vackert vackert och till vår glädje låg stugan vi bokat långt inne i djungeln men med både öl och mysigheter. Hemfärden gick ngt smidigare med en snabb supermarket-lycka, yoghurt och en grillad majskolv... Iiiiiii. Barnen mötte oss med glädjetjut.
Så kom då den dagen både jag och mamma bävat för. Avskedsmiddag i form av kokt höna och irish potatoes, läsk, små presenter, brev och tårar i ögonen. Känns omöjligt att aldrig komma tillbaka, det är ett måste. Dessa barn!!! Ska skicka med lejonkungen filmen på swahili, den omfattar ungefär samma kärlek som jag inte kan få dem att förstå att jag känner för dem allihopa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar