Kenya och turist-turist-turist!

Skönt att bara bry sig om sig själv ett tag, inga sociala misstag, förödande hälsningar eller tiggande valpögon alias trädgårdsmästaren. Bussresan till Nairobi mkt trevlig, snaxande och rift valley var några av höjdpunkterna. 

Nairobi natten var mörk och läskig, men vår guide mötte oss genuint vänlig. Sen bar det av till Martins lyx lyx lägenhet iklämd bland ambassaderna och Beverly hills uppfarterna. A Posh mans area, oh yeah. Bjöds på posho (godare varianten) bönochmajs-röra, kål och köttgryta. Duschen var nog största lyckan, fräsh och rinnande vatten!!! Kallt och kyligt, perfekt att krypa ner under filtarna nyfikna på nästa dags spännande safariäventyr.

Resan till masai mara tog tid men mitt på dagen var vi framme vid tält-hotellet. Lyxigare än vi tänkt oss och inga bönor så långt ögat kunde se! Första svängen ut på savannen var overklig, lejonkungen i mina tankar! Har sett massa djur; giraffer, zebror lejon vårtsvin sjakaler, gaseller en jeopard, en stor fet oljig flodhäst, dik dik, gnuer. När Turistsässongen startar beror på djurens olika förflyttningar och vi hade tur, " the migration" hade startat lite tidigare i år. Vi fick ta del av hundratals gnuer och zebror som sprang i långa rader. Newton vår guide förklarade för oss att de tycks ha en inbyggd klocka som säger åt dem när de ska börja kuta. När de väl börjat finns det inget som stoppar dem och därför blir tusentals ihjäl trampade av sin egen hjord. 

Morgonen på safarin var den bästa, landskapet precis som på alla filmer, med vackra acaciaträd och den varma Afrika solen i bakgrunden. Riktigt stämning att sticka upp huvudet ur taket, känna vindraget och spana efter djuren.

Lyckliga och lite lulliga efter en öl kollade vi packningen och flygbiljetterna... Det var då mamma upptäckte hon tagit fel på dag och att flyget hem från nairobi faktiskt redan gått!!!! Paniken var total.

Meeeen, efter en något hysterisk kväll med telefonsamtal och ombokningar så kom vi hem tillslut! Lilla mamma. Återkommer med bilder!

Hejdå Busia, Uganda!

Blev tyvärr ett litet glapp i mina uppdateringar... Och sista inlägget som var så sjukt surt, föresten fick vi bönor och posho till lunch då... Men det är verkligen glömt nu. Sitter nu på Arlanda med ett grönt äpple och lycka i minnet. Mamma och jag lämnade busia lyckligt ovetande om att vi var en dag försenade.... 

Innan ordentlig avresa från busia tog vi en sista turist-utflykt à la stina till mbale, sipifalls och skogspromenader i mt elgon national park. Fnissiga och ivriga iklämda mellan 20 andra afrikaner i en taxi blev vi ngt försenade... Två timmars väntan i taxin tills den var mer än knökad! I sipifalls fick vi i alla fall den dos av endorfiner vi saknat. Sammanlagt över två mil vandring och klättring i fantastiska miljöer. Vattenfallen, aporna och guiden överträffade faktiskt alla mina förväntningar. Vackert vackert och till vår glädje låg stugan vi bokat långt inne i djungeln men med både öl och mysigheter.  Hemfärden gick ngt smidigare med en snabb supermarket-lycka, yoghurt och en grillad majskolv... Iiiiiii. Barnen mötte oss med glädjetjut.

Så kom då den dagen både jag och mamma bävat för. Avskedsmiddag i form av  kokt höna och irish potatoes, läsk, små presenter, brev och tårar i ögonen. Känns omöjligt att aldrig komma tillbaka, det är ett måste. Dessa barn!!! Ska skicka med lejonkungen filmen på swahili, den omfattar ungefär samma kärlek som jag inte kan få dem att förstå att jag känner för dem allihopa.