Busia for real

nu har vi varit har i en vecka. afrikaner gar langsamt, jorden ar rod, avokadon ar stor och majsfalten hoga. tid ar ett vagt begrepp och mzungu mzungu skriks hej vilt. sma barn som knappt kan ga star vid vagkanten och skriker " mzungu how are yooooouuuu!!?" foljt av hejdlosa skrik och fniss. vi sticker ut hur vi an gor.

barnen pa barnhemmet ar underbara och mysiga. Vi forsoker egga engelska sa gott det gar, hoppar hopprep, ritar lerkrukor och spelar lite fotboll. gladjen var total nar vi kom med alla grejer. de fnissade och tjot av skratt och kunde inte sta stilla utan hoppade upp och ner upp och ner. skelett-boken ar den basta och las om och om igen. Dina, Idi och Talic ar de minsta sa de slutar skolan lite tidigare och kommer hem vid 3. Simon, Nicolas, Peter, Teddy, Nancha, Winnie och Sabina kommer hem vid 6 strax fore det blir morkt. Skolan borjar klockan 7 sa det ar otroligt langa dagar.

Sabina hade allvarlig malaria nar vi kom sa vi tog henne langst de slingande roda vagarna till ett sjukhus i narheten, dar blev hon inlagd en natt och mar nu mycket battre. Det ar sa manga som har varit med om sa mkt hemskheter och det gjorde riktigt ont att se en sa liten manniska vara sa sjuk. egentligen vill jag krama allihopa, men de ar inte vana vi det. jag har fatt halla i sma hander nar vi promenerar i alla fall. karlek. ibland fnissar vi tills vi inte kan sta upp langre.

till sondagsmiddag blev det riktig festmaltid. Mirjam gick till marknaden (som forovrigt ar mitt lilla paradis) och kopte en tupp och en hona. Hemma pa garden skar sen Evens skickligt av huvudena pa dem, plockade dem och sen kokade Mirjam dem over den oppna elden. Till det fick vi ris, potatis, kal och avokado. Har snackar vi langkok varje dag och inga frysta kycklingbrost fran coop inte. Vardagsmaten ar pocho - en slags majsgrot som ar valdigt smaklos och bruna bonor i sas. Spigg var ingen hojdare sa nu blir det kal for hela slanten. Vi forsoker hjalpa till lite, men de vill helst passa upp oss. Jag har fatt gora chapati i alla fall! Pa morgonen dricker vi kaffe och mumsar pa munkliknande brod.

Igar tog vi en promenad och gick over till gransen i Kenya. Dar har de lite mer matvaror an i Uganda och jag bjod Mirjam pa sin forsta milkshake. Det du Tim :) Jag handlade ingredienser till chokladbollar som jag tanker baka med barnen. Far se om de gillar de, men alla gar runt och tuggar kikajo - sockerror sa de verkar gilla sott!

Intrycken ar manga och nastan bara positiva. Ingenting talas i klarsprak och allt tar tid, men vi anpassar oss och jag forsoker lara mig luganda och swahili. I sondags var vi i kyrkan hela dagen och det kan jag lova utvecklade sig till riktiga otrevligheter. Biskopen var dar for ca200 barn skulle konfirmeras. Han verkade vara en vidrig man. Borjade hetsa upp sig och prata politik och sex. Sen overgick han till homosexuella och sa att de inte var manniskor, utan synder som skulle hamna i helvettet och sparras in. Han riktade sig dessutom till mig och mamma nar han fortsatte prata om att vasternlander accepterar dem och att Uganda darfor inte ska ta emot hjalp av lander som star for allas rattigheter. Mamma och jag satt pa vara plaststolar och ville rusa darifran for att visa att det inte var okej. Men vi fick lugnt sitta kvar och svalja hans asikter som tack och lov inte fick sa mkt bifall av publiken.

Jag har besokt Mirjams mammas buisness: en lokal pub i en lerhydda. I mitten star en hink ol med langa sugror som stracker sig till allas munnar. Jag erbjods smaka, men tackade artigt nej. Paminde valdigt mkt om nar vi drack palm toddy i Kerala.

Idag vantar vi pa att nagra larare ska hora av sig fran skolorna sa vi kan fa klartecken att vara med och undervisa lite. Meeeen som sagt, vi vantar... kan lika garna ga en vecka till tror jag.

puss till er alla dar hemma. Tim, du skulle vara har! KARLEK!