5.24.2009

i en basthydda bland blodiglar i TAMAN NEGARA

TAMAN NEGARA ar en nationalpark i centrala Malaysia som enligt guiden ar den aldsta regnskogen i varlden (?!) bussfarden hit var mer an guppig men vi sag bade apor och turister pavagen :)

Vi smorjde in benen och skorna med tigerbalsam, men sa klart fick vi "those fucking little blood suckers" pa oss. djungeln var kanske inte sa speciell men sjukt jobbig klattring! Pa eftermiddagen hamtade var lokala guide upp oss med baten och vi begav langst flod till LoranAsli-folket.

Har mottes vi av blyga kvinnor och barn och hjalpsamma jagar-man. Har finns ingen elektricitet eller vatten. Duschen som erbjuds ar en kalla en bit bort och toa finns lite overallt... alla bor i hyddor pa golvet och maten som erbjuds kommer fran djungeln. Barnen sprang omkring med langa halssmycken och tygskynken, kvinnorna halls innomhus till skymning da de blygt kommer ut ikladda sina vackra fargglada klanningar.

Var guide berattar inte sa mkt, men vi far prova pa blasror och att gora upp eld pa deras vis... ngt helt annat en tandstickor! Pa kvallen sitter vi och pratar kring en eld och vi vet att alla i byn sitter och smygtittar pa oss (men vi ser ingen). Var guide har lagat iordning god mat bade kycklinggryta, svampsoppa och grillad kattfisk. Senare blir det te kring elden igen.

Kanns speciellt att fa vara har, men valdigt fattigt. Jag undrar hur mkt av pengarna som de egentligen far ta del av. Forsoker leka lite med barnen men de ar blyga och springer undan. Skulle ha tagit med gitarren - skulle ha blivit varldens succse! Pa natten kryper vi lite radda in i hyddan och sover en orolig somn med bade myror, djungelljud och tankbara jatterattor...

innan hemfard morgonen efter spelar en aldre kvinna lite traditionellmusik for oss pa en flojt och alla barnen vagar sitta lite med oss. vi vinkar hejda och gar en skitlasking canopywalk uppe bland tradtopparna innan vi kommer "hem" igen till civilisationen.

dagarna kan sammanfattas som markliga och larorika.



vi lever ett materialistiskt och stressat liv.
.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar