jag alskar lokalbussarna

siam sato. ett thailanskt risvin som stiger ratt upp i hjarnan och frambringar aventyr i bangkok-natten. jag och amanda somnade med alla klader pa och med varsitt sjalvlysande nyonarmband. det var en lyckad natt och sjukt goda varrullar med swee-eeeetchili!

morgonen var inte lika mysig.

Thailandare ar sa extremt vanliga och hjalpsamma. vi hoppar pa och av bussar hit och dit och mots alltid av lika glada och pigga sma mini-manniskor. alla verkar genuint goda och osvettiga och trots den extremt fnissframkallande brytningen lyckas de alltid pa ngt satt fa oss att kanna oss trygga. jag gissar att det ar snart som bakslaget kommer och vi far ta vara naiva tankar och skarpa till oss. thaiarna ar val inga perfekta jesusar, eller ?

jag vet inte om det ar staden, stamningen eller alla manniskor som gor att man blir sa karleksfull. det ar strunt samma. jag alskar bilkoerna, lokalbussarna och den goda maten pa alla tusentals sma matvagnar, fyndkicken, mbk (shoppingcentret med allt fran 8kroners glittertoppar till karaoke och prada), backpacker-barerna och hyper rulltrapporna.

bast idag var anda Suan lumphini, en liten park inklamd bland skyskrapor och enorma bilkoer med snuskiga avgaser. vackra trad och vaxter, sma gangvagar och nagra sjoar trangdes bland hundratals motionerande thaiare. kvinnor och gubbar, alla tycktes svettas ikapp pa samma lilla yta. badminton, yoga och hurtiga lopare och allt detta med skyskraporna i bakgrunden. vi satte oss ned i graset med vara take away kartonger och njot (eller ja, min mat smakade illa, men det behover jag inte saga, forstor bara min magiska lilla stamning som jag sa fint byggt upp). hur som helst morkret kom noch vi begav oss mot lokalbussarna igen.

jag alskar lokalbussarna.