Farewell!

epic!
sista dagen i mitt UK-liv. Här ska firas :) Bästa thaimaten på Sawadee och sen live musik på Black Lion. PERFEKTION!

Uppsala here I come!!!

The End of an Era

när jag kom till brighton rusade jag ut på stranden långt borta i Hove, helt lycklig och förvånad av värmen, havet, vågorna och den pirriga känslan i magen. nu har hela 6 månader gått och jag är inne på min sista vecka i min brittiska helylle-dröm.

alla säger att brighton inte är som england. nej, det tror jag inte heller för inget kan vara så här bra. denna lilla guldklimp har allt som lockar mig. hav, pubar som serverar Shepherds pie och live musik, trånga marknader, second hand tills man tippar, cup cakes i varje litet hörn, skabbiga fish and chips hak, shopping, saltig luft, hippies, junkies, revolutionära sussex studenter, klubbar som luktar kiss och har drinkar för 99p, gamla tanter som matar måsar och jag-är-utomlands-med-ett-lånat-liv-känsla- för- jag drar till london över dan!

oh dear I will miss it!

det är som vanligt när man vet att man snart ska hem då rusar tiden iväg. fasen.


jag älskar brighton!!!

LONDON TIPSET!

lördag: galet kaos utanför fönstret. polisutryckning, fylla och slagsmål gånger 100 knarkare och brittisk idioti... underhållning utanför Morrison, dock inte särskilt behagligt sådär mellan 01-04...

Söndag: fortsätter helgen med aggressivitet. hamnar i londons "snökaos", en cm snö och inställda tunnelbanor. vandrar runt 5 timmar på världens än så länge bästa upptäckta museum: Imperial War Museum. Fantastiskt brutala utställningar med en nypa stormaktstid, herosika hemmafruar och självaste Mr Churchill himself. Kontrasten mellan de glorifierade soldaterna i Afghanistan och historiens Crimes against Humanity var påtaglig och läskig. Spionage, Kalla Kriget, W.W I, W.W II, Förintelsen och 90-talets Folkmord. här fanns allt för den krigstokige. trots rysningar, illamående och mänsklig förvirring borde detta museum besökas av alla!

idag går mina tankar till alla fina människor vi träffade i syrien. nu må det väl vara nog.

ett statement.

vissa kanske kommer att trilla av stolen nu.
jag har bestämt mig för att få lite praktisk erfarenhet och göra lite nytta även på hemmaplan. ska kanske gå och utbilda till hemvärnssjukvårdare. mail-konversationer, förvirring och samarbete mellan Röda Korset och försvarsmakten. hoppla. det trodde jag inte om mig själv. först uttagning och sen en massa utbildning i gud vet vad. jag ska inte bära vapen och rädda så många liv jag kan. heja mig. hoppas på någon typ av hinderbana, frystorkad mat och fejkblod. ska man rädda liv måste man ju svettas och plågas.

känner att det är en nypa patetiskt att bara läsa om krigsföring, gotta mig i krigsfilm, heja på humanitet och sen inte veta ett skit om det verkliga livet. detta är ett steg närmare mitt slutmål. säga vad man vill om militären, men detta gör jag ack så väl för en god sak.

mer humanitet åt folket.
peace.